Obekväm marknadsföring?

Igår skrev jag ett inlägg om Rolling Stones och deras underbara låt "Under My Thumb". Jag halkade in på bandet Graveyard -- vilket resulterade i att jag lyssnade lite på dem. Helt okej skiva!
Men så får jag syn på spår nummer fyra.

Men innan jag kommer dit ska vi ta upp ett annat av de stora banden i rockhistorien (inte för att förringa Graveyard här, men jag kopplar dem då till Rolling Stones.), nämligen Pink Floyd.

Pink Floyd startade också under den första vågen av rockband i England under 60-talet. De var ifrån början inne på psykadelika och långa sessioner där de spelade inför en (mestadels drogad) publik i flera timmar, för att liksom vara ett "back drop" för deras trippande. Greatful Dead började väl i lite samma bana. Men under sjuttiotalet förändrade Pink Floyd sitt sound till det där välproducerade, episka, tajta  sound vi förknippar dem med idag.
För många kanske Scissor Sisters cover av en av deras låtar gjort dem mest kända. För andra kommer de vara odödliga med skivor som The Wall och Darkside of the moon.

Vilken låt var det då Scissor Sisters gjorde en cover på? Ja, de flesta minns väl och vet redan: "Comfortable numb." I skrivandets stund den mest spelade Pink Floyd-låten på Spotify, faktiskt.

Men Graveyard då? Ja, deras låt heter Uncomfortable numb. Okej, okej, det är inte exakt samma låttitel. Och den lilla omskrivningen får väl snarare ses som en slags homage till Pink Floyd. Men likheten påminde mig om en diskussion jag hade med min vän Johan.

Det nya sättet att marknadsföra sig på den nya "sökbara marknaden" som internet innebär blir ju helt enkelt att döpa några av låtarna till samma namn som klassiska låtar. Det är inte olagligt, inte ens etiskt fel(?) och plötsligt har man garanterat fler träffar!

Vi bestämde oss för att återskapa en av höjdpunkterna och det som startade hela diskussionen:


1994 gör Elton John och Tim Rice (och Hans Zimmer) ett Oscarsbelönat soundtrack till filmen Lejonkungen. En av låtarna: "Circle of Life" känner nog alla till.
2005 bestämmer sig Powermetallbandet Freedom Call för att släppa sin skiva. Titeln?  "Circle of Life"

Men det slutar inte med skivans titel. '

Nej. Tittar vi på andra spåret så heter den "Carry on" , en klassisk låt av bandet Manowar. Och det fortsätter med spår nummer fyra, "Hunting high and low" som är en hit av bandet Aha och låten "Starlight" var en stor hit med metallbandet Helloween. Den återfinns förstås också som titel på skivan. Oj, grabbarna har legat i! (Tänkte Muse samma sak när de döpte sin megahit?)

Nu får det väl ändå vara nog. Nej, det tycker inte Freedom Call. De fortsätter med låttitel High Enough, som gjordes av bandet Damn Yankees. 

Men på de två sista spåren kan inte Freedom Call låta bli, de släpper på alla hämningar.
Spår nr 11. The Eternal Flame.  En stor, massiv hit med bandet Bangles. Ja, okej, Freedom Call ska ha cred för att de la till ett "the" och visade att de menade just den specifika "eternal flame" och inte vilken eternal flame som helst.
Och sista spåret då. Ja, som alla band med lite känsla så sluter de cirkeln: Skivans titel får helt enkelt vara sista spårets titel. "The Circle of Life"

Nä, shit, har du skrivit den?  

From the day we arrive on the planet
And blinking, step into the sun
There's more to see than can ever be seen
More to do than can ever be done[---]

It's the Circle of Life*

    Bangles hit, efter hit, efter hit... och Freedom Call, förstås.




Kunde det vara så att Freedom Call "redan" 2005, samma år som Youtube uppfinns, kunde tänka sig framtiden som den är idag? Det här var faktiskt innan Youtube slagit igenom, långt innan appstore och långt innan iTunes började sälja musik. Långt innan Spotify för den delen, eller andra liknande tjänster. Antagligen var det mer ett skämt ifrån Freedom Calls sida? Eller så lever de bara i en bubbla, omedvetet påverkade av all populärkultur under de senaste tjugo åren sätter sig bandmedlemmarna ner och "kommer på" låttitel efter låttitel. "Carry on? Skitbra!"

Nu vill jag verkligen påpeka att jag inte tror jag  att Graveyard tänker i dessa banor. Men i framtiden -- eller just nu-- kanske ett band faktiskt kan tänka sig att marknadsföra sig på detta sätt?
Snart kan vi se söklistorna fullklottrade av varianter"Get back (to me)",  "Hey Jude, how are you", "Yellow brick wall". Eller metallband kan få en helt ny pop-publik med fortfarande tunga titlar som:  "Waterloo", "Africa", "Over the Rainbow".  Det kommer hända. 

Eller som Johan sammanfattar Freedom Calls låttitlar:  "Varenda låt är ett tragiskt klassfestsminne för någon"

Det säger väl allt.


För övrigt såg jag faktiskt Scissor Sisters på Roskilde 2004. De avslutade festivalen och jag gick ifrån skeptisk till euforisk. Otroligt bra show och musiken, med sin pop/disco/rock med hooks fungerade väldigt bra där och då i den stunden, de sista timmarna av "den lerigaste Roskilde någonsin".

*Circle of Life: Copyright till upphovsrättsinnehavaren, 

använder bara texten i illustrativt syfte