Egon: Tackar.
Ida: Så det är din tur nu?
Egon: Med vad?
Ja, att börja blogga?
Jo, kanske det. Men det här är faktiskt mitt tredje försök.
Ok, där ser man!
Ja, men den här gången ska jag "göra det på riktigt".
Hur menar du då?
Jo, det ska bli en riktig blogg, med massa tänkvärda inlägg, länkar, samhällskommentarer... Lyssnar du?
-- Va? Jo, en "riktig" blogg var det ja.
Precis!
Kan du ge något exempel?
Javisst kan jag det.
Nå?
Det kommer, det kommer.
 |
| "Henrik Anka" Tyckte jag kände igen mig själv i den här bilden. (Arne Anka av Charlie Christensen, och muckar han om copyright tar jag av näbben bara.) |
Skriver du inte på en bok?
Jo, eller nej. Alltså du får det att låta så pretentiöst.
Pretentiöst är väl bra?
Om man med det menar "ihärdig, tar saker på allvar, gör något ordenligt" så är jag med på att det är bra. Men om du menar pretentiöst som i "använda ord som en riktigt inte vet vad de betyder eller att ta sig själv på lite för stort allvar" då är det dåligt.
Ska du alltid vara så här jobbig med ord och grejer?
Absolut! Det hör nog till det här med författande.
Bra, då vet jag. Men, förlåt en dum fråga, men vem är du?
Jadu, varför frågar du mig det. Jag kan lika gärna fråga "vem är du?".
Var det en fråga? Eller var det inom citationstecken?
Äh, inget. Vad pratade vi om?
Vem är du, vem är jag...
Levande charader. Hehe.
Kul.
Jätte! Men ok, vi tar den vanliga rundan och definierar mig via mina intressen och vad jag sysslar med då?
Det låter som en plan! Jag gillar att se saker.
Men nu blev det väl fel? Det var väl jag som skulle svara?
Ja. Så det kan bli. Vad sysslar du med då?
Studerar litteraturvetenskap i denna stund! Men vad menar du med att "se" saker?
Jag tycker om att se saker på nya sätt.
Ah, du menar som Sklovskijs främmandegörande, verfremdung. Att det är diktandets essens att se saker i vardagsbruset, att de kommer fram på nya sätt!
Va? Nej. Jag förstår inte vad du menar. Jag gillar bara att se.
Jag gillar att höra också.
Ja! Höra och se. Det är härligt!
Jag gillar att analysera verk, ta isär dem, jämföra, sätta ihop dem, och att skriva egen musik!
Jaha. Det låter... kul. Jag gillar bara att känna. Känslan av musiken som strömmar igenom mig. Utan att tänka alls!
Mm, det kanske går också.
Så jag kan sammanfatta att jag tycker om att se, höra och känna.
Det låter mänskligt. Jag är lite mer inne på att analysera, avgöra och komma fram till saker.
Du är konstig.
Du också, man kan väl inte bara "känna", sånt flum. Och sen när började den här intervjun att handla om dig?
Om man skriver en intervju med sig själv är det sådant som lätt händer.
Antagligen.
Du, en fråga bara, tror du någon läser det här?
Absolut. Jättemånga.
Ok. Det är inte lätt att veta. Men åter till frågan. Jag. Vem är jag.
Kanske den här bloggen kommer visa det?
Eller inläggen vara en del av det och av mig.
Absolut. Jag tycker det känns bra. Hur tycker du det känns?
Min analys är att detta känns lite flummigt. Vi får se vart det slutar.
________________________________
*jag är inte beläst inom psykoanalysen. Min kunskap kanske går så lång som till denna sida. Men lite intressant är det att tänka på ens "olika jag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar