torsdag 10 maj 2012

Mupparna!


Jag såg äntligen Mupparna. The Muppets! Och jag älskar nog filmen för att jag älskar Mupparna, inte för filmen i sig. Men filmen hade både kvalitéer i form av härlig ironi och självdistans, men också ett stort fel. Den äckligt nostalgiska 50-talsstaden som förstör. 

Det är något som gör mig glad bara jag ser en Mupp som sakta går, i sina egna tankar. Magi. Och alla går med på det. När Kermit och miss Piggy är med i Jonathan Ross Show, gör alla allt för att bibehålla illusionen. Det är en del av det. Vi vill att de ska leva.  Tygdockor som kommer till liv av puppeters, och blir till Muppar.

Come on! Let us put up one last show. We've bin in arrested devolpment for too long!
Filmen Mupparna då?  Ja, jag var lite skeptisk till en början. Speciellt för musikalinslagen. Men jag ska tala om vad som gör att Mupparna fungerar.

Distans och ironi. Filmen fullkomligt osar av metainslag, där karaktärerna driver med sig själva, filmen som media, vad Mupparna en gång varit (populära), vad de nu inte är (igenkända), varför de hamnat där de hamnat.  De helt underbara Moopets-inslaget, ett "coverband" till Mupparna inom filmen Mupparna - hänger ni med - med en Dave Grohl på trummor...

Musiken då? Den är det andra som är behållningen i filmen, efter en viss trevande start. Den är delvis skriven av den skäggiga halvan av komikermusik-duon Flight of the concordes. Och han blev faktiskt belönad med en Oscar för jobbet. Fyndiga texter och i numret "Man or a muppet" finns också ett visst djup.

Ja, det tar oss till det tredje som gör att filmen fungerar. Alla kameos. Kändisar som spelar sig själva. Jag ska inte dra en lång lista här, men de gör ett bra jobb med att placera Mupparna i vår samtid. 

Och där kommer vi till det negativa.  Den fiktiva stad där filmen börjar är något slags nostalgiskt 50-tals USA som gör att jag inte tror på filmen. Bättre vore att börja i ett kontemporärt (samtida) skitit N.Y  eller någon riktig byhåla ute på landsbyggden, för att verkligen förstärka att Mupparna finns, lever och verkar i vår värld. Fast i deras värld finns ingen värld utan Mupparna, så därför blir vår värld så mycket rikare. För här kommer de aldrig försvinna!

En slutkommentar. Filmen påminner ganska mycket om Blues Brothers. De ska återförena "bandet" och göra en välgörenhetskonsert för att rädda, inte en skola, men i alla fall sitt eget museum.







onsdag 9 maj 2012

Fem bra: Morricone

Har fått lite arga blickar på stan, lite hotbrev och dåligt förtäckta kommentarer. Det är dags att skriva ett inlägg på bloggen!  Ja, det är det!

Fem bra... filmer där Ennio Morricone har gjort filmmusiken. Det låter väl som en smaskig uppstart av denna insomnade snövita blogg.


1. Once upon a time in the west 
Kanske är den snyggaste filmen i världshistorien. Stilbildande foto och härliga klichéer a la spagettiwestern.
Och soundtracket är suveränt. Ouuuuuiiiiii, oouuuuuiiiiii...  Den heter Harmonica på svenska, en titel som helt klart är inspirerad av hjältens namn och soundtracket han spelar. Skrivet av Morricone förstås.

2.The Untouchables
Bra film. Men soundtracket stinker av cheesy 80-talskänsla. Som typ, Det stora blå, eller liknande. Men filmen är bra. Kevin Costner, Robert De Niro (på den tiden han gjorde bra roller), m.fl.

3. Den onde den gode den fule. Fantastiskt soundtrack, ni hör det bara jag skriver några rader: Oua Oua Oooo! Ouu Ouu Ouu!  HO HA!  nuf said.  Ja, och Clintan!  Ja, och Eli Wallach som den fule. Han gör en fantastisk karaktär på ålderns höst  i The Holiday.




4. Once upon a time in America
Utspelar sig i ett America ungefär 50 - 80 år efter den som utspelade sig i "the West". En film som faktiskt har satt sig i mitt minne fast jag inte hade så mycket för den när jag såg den. Något måste den ha gjort rätt. Soundtracket? Kommer inte ihåg faktiskt.


5. In the Line of Fire.
Clintan igen! Who knew. Inte jag i alla fall, för den filmen såg jag i Morricones lista på imdb. Men jag minns filmen som mycket bra, på den tiden då det begav sig, och jag ska se om den någon dag. Se där, se där. Hoppas soundtracket är bra nu också då!