Cowboyes och utomjordingar

I filmen... Cowboy and Aliens.
Låter helt sjukt. Jag brydde mig inte ens om att kolla vad det var. Sen fick jag se Harrison Fords nurna och sedan Daniel Craig, Olivia Wilde och slutligen grymme Sam Rockwell...

Här finns lite glimtar och någon amerikan som sin vana trogen snackar sönder filmen. Men ni kan titta några sekunder.

För alla fireflyälskare måste jag dock säga att den här filmen inte har någon glimt i ögat utan är mer "seriös" i sin cowboy-framtoning (enligt amerikanen).

More Cowboys & Aliens Videos

Musikvideo

Michel Gondry gör de bästa musikvideosarna genom tiderna och har här en ny video till Björks nya singel. Jag gillar Gondrys synestesier.

Lucas... artikelserie

Om ni gillar att läsa om gamla filmmakare kan jag rekommendera denna artikelserie om George Lucas. Ska bli sex delar och den första delen hittar ni här. (Klicka här)

The Hobbit

Tv-serien  Game of Thrones är slut för säsong ett och säsong nummer två kommer visst först nästa år. Det innebär att 2012 kommer bli ett av de mest fantasyintensiva åren någonsin, för samma år kommer Peter Jackson och hans filmatisering av The Hobbit. Första filmen kommer enligt IMDB heta
The Hobbit: An Unexpected Journey.

I sin vanliga ordning gör Peter Jackson ett helt team som bara ägnar sig åt att filma bakom kulisserna material och han har nu postat tre st videoblogg-filmer. Jag kan verkligen rekommendera den tredje om dvärgarna och hur skådisarna får hitta sina roller med hjälp av kostym och smink. Jag blev i alla fall peppad!

Vad jag vet finns hans klipp bara via facebook och här är det tredje klippet som jag tycker ger mest pepp.


Klipp 3: om dvärgarna. (klicka här)


Sugen på mer:
Klipp 1: produktionsstarten (klicka här)
Klipp 2: Andy Serkis regisserar 2:nd unit. (Klicka här)

2012!

27

Förutom alla nyheter om död når mig nyheten att Amy Winehouse dött.

Hon blev 27 år.

För några veckor sedan gick jag igenom de "roliga" fakta om denna rockdödens ålder, med några vänner. Amy följde trenden. Fler rockartister som dött när de var 27 är:

Janis Joplin (1943 - 1970)
Jimi Hendrix (1942 - 1970, men hade ännu inte fyllt 28)
Curt Kobain (1967 - 1994)
Jim Morrison (1943 - 1971, ej heller fyllt 28)
 Brian Jones (1942 - 1969)

... det kanske finns fler som jag inte kommer på nu. 


Roligt partyfakta eller något om vår ångest att fylla 30 eller bara slumpen... behandla det som ni vill. Här finns i alla fall en sida om detta fenomen. 27 Club.

Spenderar timmar...

... med att animera. Temat är sport.

Pingis:

Fotboll:

Skateboard:

Det kommer nog fler. :)

Spelbolagens kassako!

En till ifrån Zac Gorman - Magical Game Time, apropå Punch Out!!

Låg hälsa...

Publicerade en animation jag gjort igår. Har en idé att lägga ihop flera gif-animationer till en löpande serietidningssida. En som redan gjort detta är Zac Gorman bakom denna serie ur tv-spelet Zelda. Det är förstås Link som är skadad och hans halva hjärta blinkar - jag kan höra det återkommande pipet som varnar för den låga hälsan. Stilfullt och snyggt!

Källa.

Animation

Sitter och gör lite kortare animationer nuförtiden. Det är ett roligt tidsfördriv. Jag börjar och vet aldrig vart det slutar.

Så var det med denna:

Det dyker upp fler animationer här i framtiden.

Tips till sommarshortsen.

Var ute och sprang nyss och har alltid dilemmat nu på sommaren vart jag ska göra av min husnyckel.Jag har inga fickor på mina shorts och ingen jacka nu när det är varmt ute. Hur ska jag göra, hittills har jag sprungit med nyckeln i handen, svettigt och obalanserat. Tills jag fick en snilleblixt.

Jag band helt enkelt fast husnyckeln i shortsens snöre i linningen. 

Nu är problemet löst. Ett bra tips till er som har samma problem. 

Ja, just det. När jogginturen var över började det regna och jag stod kvar i hällregnet. Härligt!

Det ser rått och vått ut men det var sött och blött!

Inglorius Basterds klappa

Det här fick jag i en länk ifrån Kenneth (som vi önskar all lycka i Japan!).

Först. Tänk er att miljoner står på spel, alla har förberett, kostym har arbetat i månader, skådisar har hittat sina markeringar för att ljuset ska bli perfekt, ljuset har satts i om inte timmar i alla fall dyrbara minuter, och en regissör står spänt och förväntar sig resultat samt att alla skådisar utstrålar sin fokusering och sitt allvar. Då är det rent galet vad denna klappare gör!

Män gör saker tillsammans.

... som att ha otroligt roligt när de pucklar på muskelberg med personlighetsstörningar. Ja, inte i verkligheten då utan i tv-spelet Punch Out!!

Det börjar alltid lite enkelt sådär, tv-spelsupplevelser. Det börjar med att Hellan kommer till Johan för att se hans nya hus. Här är vardagsrummet - vitt - och köket - prickig tapet - och sen tv-rummet - här har vi målat grått - och sedan en trappa ner - framtida möjligheter och hype - och sedan då... En öl kanske? Jo, visst.

Det börjar alltid lite enkelt med att någon sätter i ett spel. Där och då är det inget större projekt eller någon direkt förhoppning om något att något speciellt ska ske. Vi ska klara Mr. Sandman, säger jag och Johan lite sådär på skämt och lite på allvar - möjligheten finns ju alltid.

Hellan får kontrollen efter första gubben - Glass Joe - är däckad. Han kommer väl in i det hyffsat. Jag och Johan har spelat förr. Det är roligt, på ett lite avslappnat vis, det är inte WOO YEAH roligt, utan mer, hehe-trevligt.

Men när man får kontrollen blir det som att Mr Hyde kommer fram ur ens inre och det blir WOO YEAH all over baby. Man vill slå och man vill ducka och akta sig i perfekta kombinationer och läsa motståndarens alla tecken för att föra dansen till TKO.

Det går sällan som man tänkt sig när motståndarna blir allt större, mäktigare, snabbare och starkare.

Första riktiga nöten att knäcka blir Supar Macho Man - en hollywood-boy med ålderskomplex och alldeles för stora narcissistiska tendenser. Han VILL man slå sönder och samman, jag lovar. Men när vi klarar kombinationen som vi spontant kallar "krabban" och den andra som går lite snabbare ifrån andra hållet och den tredje och sedan får en fjärde slagserie att akta oss för, då brister det lite. Det blir svårt. Men det är roligt svårt.

Tillslut klarar vi honom, och jag minns inte vem som gjorde det, men det var inte Hellan i alla fall.

Snart står vi inför Mr. Sandman. Spelet har tagit karaktären av att vara något för att fördriva tiden till ett fullödigt projekt där målet är att klara skiten - eller VARVA som vi 80-talister i gästrikland kallar det.

Det börjar alltid med en känsla av omöjlighet. Haha, det här klarar vi aldrig och Little Mac (ens egen karaktär) blir utslagen. Sedan får någon in något. Ett slag i en öppning. Att vara aggressiv och gå till anfall är det bästa medlet mot Mr. Sandman.  Johan tackar mig för denna taktik, då han själv alltid varit en passiv boxare som gått undan och sedan anfallit - en omöjlighet på Mr. Sandman, tror vi till en början.

Det visar sig att båda taktikerna ska användas för att få ner honom. Slå i magen precis när Mr. Sandman ska slå sina enorma stockar till armar och han kommer av sig och förlorar energi, samt att gå undan hans superslag och sedan slå ett i ansiktet och sedan jabba järnet i magen på honom. Det går. Det omöjliga går tillslut.

Det blir Johan som tar den slutgiltiga segern. Alla är nöjda. Nöjda som det bara går att bli i ett sådant här tv-spel. Vi har alla turats om, givit våra insikter till att klara av motståndarna. Mr. Sandman klarade vi med min grundtaktik att gå på och Hellans envishet och fallenhet för Mr. Sandmans rytm och slutligen Johans snabba inlärningsförmåga och totala koppling mellan taktik, tanke och fingrar.

Där är vi nöjda och spelet är slut. En tredje titel att lägga till varvatlistan på Johans 2 veckor långa semester. En form av rekord i sig. Men spelet är inte slut och Glass Joe kommer tillbaka med skydd för sin glaskäke. Han visar sig bli en svår nöt att knäcka. Kanske är vi trötta eller bara för glada eller så har vi någonstans innerst inne givit upp för den här gången.  Jag har varit på väg enda sedan vi först mötte Mr. Sandman igen, väskan står packad i hallen och bilnycklarna ligger i fickan, men jag kan inte slita mig.

Det är ett bra spel och en bra kväll som bara börjar med en axelryckning och ett, "vi kan väl testa det här då, slå Mr. Sandman, hehe..."

Pixes mixas med Thin Lizzy!!

En fantastisk mix som jag stötte på här om dagen.

Originalen finner ni nedan, lyssna lite på dem först om ni inte känner till Pixies - Monkeys Gone to Heaven och Thin Lizzy - Boys are back in town.

Så här låter de ihop i alla fall:


Thin Lizzy vs Pixies - The Boys Are Back In Heaven from Phil RetroSpector on Vimeo.



Och originalen:

Lite plus i tillvaron.

Jag gillar programmet Plus. Nu när det blivit ett slags lyxfällan fast utan skuldberg är det ännu bättre. Men det var inte det jag skulle skriva om här. Nej.

Google +

Det känns lite så faktiskt. Jag har flyttat. Det är väldigt få invånare och jag känner inte grannarna, men jag har hört talas om nya emigranter som är på ingång. För det första är det förstås en flytt från Facebook till Google+ jag pratar om.
Gräset är grönare.
Det är smidigare, allting fungerar perfekt: chatt, bildvisare, uppdateringar och framförallt förmågan kunna sortera in vänner, bekanta, kollegor, familj, shackklubben och släkt direkt är enastående. Du kan även sortera in folk i flera cirklar. T.ex. är några av mina vänner både "vänner" och med i vår gamla filmförening. Smidig! Då kan man snacka gamla minnen i en krets utan att besudla vänkretsen med irrelevanta saker. :)

Vad sägs, är det dags för dig att flytta också? I alla fall på prov? Hör av dig så skickar jag en invite.

Sherlock Holmes trailer

Så kom det en trailer också, lite sådär passande. Inget som jag någonsin tittar igenom hela för de har en tendens att avslöja för mycket. Å andra sidan är det inte mycket som avslöjas. Det kommer lite explosioner, lite one liners och allt det som var med i ettan. Kul att Noomi Rapace faktiskt har en titelroll!

2 Sherlock-uppföljare

Sherlock... så heter den. Inget mer, inget mindre bara Sherlock.

Det är tv-serien om den nutida Sherlock Holmes jag talar om, producerad av BBC. Det är inte så mycket en serie som att det är tre stycken långfilmslånga avslutande avsnitt som följer samma övergripande tråd.
"A study in pink" är förstås en modern variant av Doyles original där färgen "scarlett" (röd)var frekvent. "The blind banker" och "The great game" involverar mystik och orientalism. Det känns väldigt "Sherlockts" men också väldigt befriande när det är i moderna London allting utspelar sig.
Nu ska det göras nya avsnitt och jag kan knappt vänta på att få se dem!

Sherlock Holmes 2 kommer heta Sherlock Holmes: A Game of Shadows och den har premiär i december i år. Det är förstås uppföljaren till Guy Ritchies Sherlock Holmes, som fick både kritik och rosor när den kom 2009. Nu träder återigen Robert Downey Jr. in i rollen som detektiven Holmes och löser fall med sitt intellekt och klarar sig ur svåra situationer med sinne för taktit, detaljer och en stor portion knytnävar. Precis som originalet i böckerna, enligt Ritchie.

Jag fullkomligt älskar ettan och kan knappt vänta på tvåan. Behöver jag tillägga att nästa författare jag tänkte läsa något av är Sir Arthur Conan Doyle?

Noomi Rapace, Robert Downey Jr. och Jude Law springer till premiären i december.

Tintin!

Nu har en trailer kommit. Tidigare skrev jag om teasern. De håller samma stil nu också och retar oss tittare genom att inte visa ansiktena förrän långt in i trailern. Men det bästa är att de behöll serietidningsfigurernas utseenden (stora näsor och andra uttryck) vilket gör att man lever med karaktärerna.

Kanske är jag van, matad med franskbelgiska serier sedan barnsben, men jag skrattade till både en och två gånger. Skådespeleriet(!?) är riktigt bra, regin är mästerlig - Spielberg är trots allt det moderna matinéäventyrets urfader!

Skithuset?

Vadå skithuset? Står han i ett ödelagt hus? Står han i hörnet på någons gård där nere, 1 meter ifrån en hög av mänskligt exkrement? Hur luktar det? Vad sa dom innan det här klippet? Sändes det här klippet?
Så många frågor och så få svar.
Hamnade i svt-humors arkiv och stötte på detta klipp. Det är inte jätteroligt, men jag gillar det. (om inbäddningen inte fungerar, klicka här.)

Nilecity...

...kärt återseende? Jo, faktiskt. Bara fina minnen kring denna tv-serie. Det var en härlig tid helt enkelt. Jag var tonåring och jag blev upprörd över att Robert Gustafsson i en intervju sa att ironin inte gick hem hos ungdomar och äldre, utan att den bara gick hem hos 20-35-åringar. Jadu, minns inte citatet exakt, något sådant var det i alla fall. Men idag får jag nog ge honom lite rätt. Det är roligare nu, och hade jag varit så här gammal när det begav sig  hade jag nog tatuerat in frekvensen på underarmen.

Under första delen i 00-talet bodde jag i ett kollektiv där vi var bara grabbar. Jag ironiserade ofta över att vi var endast grabbar (vilket vi ofta gjorde) och ett citat jag ofta körde med var , "vuxna män gör saker tillsammans".
Vi kunde plocka blåbär och jag kunde fälla kommentaren, eller vi kunde ligga i solen en sommardag, etc.

Nu, 7 år senare, kommer det fram att Johan aldrig fattade det där citatet. Han hade inte sett Nilecity 105.6 när det begav sig.

Nu har han och vi alla chansen igen. Finns närmast på svtplay.se Första avsnittet ligger till 31 Juli.

Unarrested devolopment!

Arrested Development
blir film.

Arrested Development, blir film.

[med mer känsla]

Arrested Development (tv-serien), blir film.

[Vad var det där?]
[Vadå?]
[Du lade till något?]
[Ja, "tv-serien"]
[Vet inte alla det?]
[Näe, tror inte det]
[Alla vet väl att Arrested Development är en av de bästa komediserierna som gjorts och att den bara gick 3 säsonger mellan 2003 - 2006?]
[Nej, väldigt många har missat den.]
[Då har dom en härlig upptakt framför sig tills filmen kommer 2012. Kör nu!]

Arrested Development blir film, kommer 2012!

[Perfekt, där satt den!]

källa

Fem bra...

... samarbeten som Dave Grohl varit en del utav. Dave Grohl är en av världens mest produktiva artister och samarbeten har varit otaliga. Inte nog med att han förstås var ett av hörnen i triangeln som var Nirvana han har även tagit världen med storm med sitt eget band Foo Fighters.

Men inget av dessa band här. Här ska jag lista fem andra samarbeten featuring Mr. Grohl.

1. Efter att spelat några år med Foo Fighters där Dave var en diktator i hur trummorna skulle låta i alla låtar, vilket kommer fram i dokumentären om bandet som jag länkat till tidigare, satte sig Dave själv på pallen i bandet Queens of the Stone Age. Resultatet blev att QSA breakade stort och blev spelade överallt. Där ser man vad en tajt innovativ trummis kan göra.

2. Tenacious D - Tribute. Dave Grohl och Jack Black verkar vara buddies. Och en buddie ställer upp. Därför fick denna ganska triviala grupp en av världens mest eftertraktade rocktrummisar till sitt band. Inte nog med det, Dave spelade även en röd djävul i videon till denna låt. Men här är det live. 

3.Probot - Shake Your Blood Vad jag läste om detta band i tidningen Close Up var att Dave Grohl hade massa demos liggandes som inte passade Foo Fighters.  Han ringde runt och fick ihop lite "gästartister" till projektet (snarare än bandet) Probot. Detta samarbete med Lemmy tycker jag själv var det bästa. Enligt wikipedia skrev Lemmy texten och spelade bas på denna och Grohl gjorde resten.

Angående videon säger Lemmy såhär: "just like a tour in the '60s, when things were a lot more fun.

4. Foo Fighters - Everlong Okay, okay. Jag skulle inte ta upp Foo Fighters, men det här är inte bandet egentligen. Det här är samarbetet med den mästerlige musikvideoregissören Michel Gondry. Länge körde multitalangen Dave Grohl sitt eget race och regisserade musikvideon till t.ex. låten Monkey Wrench med gott resultat. Men här lät han någon annan ta regirollen och resultatet blev en av musikvideohistoriens bästa videos. Jag skojar inte. Se och njut!

5. Som jag tagit upp i tidigare bloggar har Rocken som rebellisk yttring ett inneboende problem. Här spelar Dave Grohl superklassikern London Calling av the Clash tillsammans med bl.a. Bruce Springsteen. Grohl har blivit accepterad, och får spela med de stora, eller till och med så att de stora bjuder med Grohl för att själva bli populära - eller så är de bara hyvens musiker allihopa med inbördes beundran och respekt och som gillar att spela ihop. Hur som, här är det inte längre rebelliskt och punktigt, det är gubbigt och fåfängt: men ändå ganska bra.

Rockbandet Pixies

I många, alla?, dokumentärer om rockband får man se en kavalkad av andra stora band och artister som hyllar bandet. Det där segmentet med hyllningar ger mig alltid en bra känsla.

Ett band som jag verkligen, verkligen älskar är Pixies. Jag har skrivit om dem förr och kommer antagligen skriva om dem igen.

Jag blev ett fan till Pixies på facebook. Mest för kul. Men det visade sig vara mer än kul. Jag får nämligen uppdateringar och länkar till massa intressant som rör bandet.

Idag kom det ett utdrag ur en intervju med David Bowie, om Pixies.. Sedan såg jag hyllningar av Radiohead. Så jag tänkte, jag sätter ihop mitt eget dokumentärsintro här med klipp ifrån Youtube.

Henrik Westbergs inofficiella dokumentär om bandet Pixies.

Ja, Pixies introducerade faktiskt dynamiken och kontrasterna som är gängse idag. Soft vers och hård refräng etc. Några som tog det formulat är Nirvana: Här snackar Nirvanas trummis Dave Grohl om hur det var att se Pixies spela. (första minuten räcker)

Men det var, som Bowie menar, i europa som bandet slog som bäst. Och ett band som verkligen gillade the Pixies var Radiohead:  Lite kul att de menar att de slutade med gitarrbaserad musik när det inte längre fanns något att kopiera ifrån the Pixies skivor.

Sedan efter detta pep-talk börjar själva dokumentären.

Etc. etc.

Fem bra...

...sketcher av Monty Python, denna gång. Jag och Johan kom in på Monty Python som vi så ofta gör. Det är roligt. De kommer ofta upp, oftare än vad som kan kännas sunt. Vi, ett killgäng 2011, refererar mer än gärna till denna grupp killar ifrån början av 70-talet. Alltifrån "an argument" till när Palin slickar i sig askan av Graham Chapman under återföreningen i Aspen, 1998. Eller om Life of Brian och hur den växer med mig år från år. Hur det ena kan vara roligt när man är 20 och andra saker när man blivit 30. And so on.

Ingen rangordning här nu och egentliga inga storfavoriter. Det handlar mer om klipp som jag kommer på för stunden. En annan dag, andra klipp kan sägas vara mantrat för denna post.

1. You are all individuals! Först ett klipp som växt på mig och som först bara var en scen som försvann i filmen Life of Brian, för den filmen har så många bra sketcher i sig att det är löjligt. Ironin når sin höjdpunkt i detta klipp och dess implikationer är tyvärr sorgligt aktuella än i dag.

2.Argument Clinic är fantastisk, har alltid varit fantastisk och kommer bestå. Varför? För att manuset är genialt. Skrivet av John Cleese och Graham Chapman och här framfört av Palin och Cleese. Det är akademiskt och intellektuellt - men som med all bra kultur är det djupt mänskligt. "I told you once..." och sedan fortsätter det. (Återigen en sketch som växer i takt med livet, då precisering av uttryck av ord är något som upptar hela den akademiska världen, politiken och hela vår mänskliga tillvaro.Men skitsamma, det är ROLIGT!)

3.Ministry of Silly Walks. Efter att ha sett denna x antal gånger börjar andra detaljer framträda. Som den underbara kön av män i bruna rockar på vägen i sketchens början. En sketch som helt bygger på John Cleese unika talang. 

4. I slutet av 90-talet hade Mårten ett band med Monty Python-sketcher. Det här var en av de som jag gillade mest. Antagligen för att det är just ljudet som bär på allt det roliga. (till skillnad ifrån sketchen ovan) Ibland har jag känt mig som ostförsäljaren när jag jobbade på en av de större elektronikkedjorna i sverige, när kunder kom med helt resonliga önskemål var man tvungen att göra dem besviken. Genialiskt i denna sketch är den ständiga dansen som Cleese kan ägna sina blickar åt. Cleese avslöjade hos Skavlan (tror jag det var) att hans familjenamn från början var just Cheese, men att hans far (eller hur det var) ändrade till Cleese. Där ser man! 

5. Till sist, för denna gång, den härliga Dirty Hungarian Phrasebook. Eller dirty och dirty, det stod så på youtubeklippet. Bäst är "my hoovercraft is full of eels"! I detta klipp figurerar i huvudsak John Cleese (gruppens gigant) och Terry Jones. Den sistnämnde har vuxit på mig något enormt de senaste åren. Han var gruppens regissör (tillsammans med den andra Terry Gilliam) och hans historiska dokumentärprogram som han gjort under 00-talet är riktigt bra. Men här är det tidigt 70-tal.

Rolig cartoon 2

Här kommer ytterligare en fantastisk animerad kortfilm. Den är, vad jag vet, fransk. Jag upptäckte även denna i tv-spelet Heavy Rain - en realistiskt thriller, drama-deckare med mörker. Då var det skönt att ibland titta på tv i spelet och se animationer som denna.

Jag gjorde en omedveten marknadsundersökning på mina vänner Kenneth och Matte och denna animation fick större ovationer än den förra jag länkade till. Mycket nöje!

 

Sommaren rasar eller några strandhugg

Nu är det mitt i det. Njut! Ta dig ut, och framförallt skjut
inte upp njutandet till imorgon. För då är det försent...

Metallica spelar. Det är dåligt ljud på tv-sändningen, säger Ian på Rockklassiker.  Mellan denna radiosändning och nästa har jag spenderat några timmar i en nyinflyttad kåk.

Minnen i en låda. Lådor i någons stora minne. Allting går runt. 

Toaletten är i original och ser ut som den inretts av någon modemedveten östermalmskvinna, igår.

Den är ifrån när huset byggdes ... hur var det med minnet, vad var det Johan sa?  1963 eller 1968?

Jag tog bilder i det fantastiska ljuset ifrån de stora fönstren. Jag har en kamera med film. Jag får vänta på resultatet.

Det är först långt efteråt som sommaren formar sig och blir minnen. Där och då i någon eventuell framtid kan en sommar jämföras med en annan. Fyrtornen radar upp sig och vissa somrar har fler än andra.

Ständigt mantra som kan gå runt i skallen under sommardagarna.
På radion inatt, P3 Vaken, sa de "det är den sjätte Juli, ja jag vet vad ni tänker 'redan'"
Dagarna rusar förbi och det kan kännas som att dagarna staplas på varandra för att
sjunka in i anonyma veckor och hemliga månader.

Det var 2007. Sa Kenneth i förrgår. Vad han pratade om som skulle ha hänt 2007 har jag redan glömt. Hans ord är redan sagda för två dagar sen och orden handlade om flera år sedan. Men det var bara fyra år sedan, sa jag. Som om jag ville försvara tidens gång.

Minnen är vår apparat för att kunna föra våra kroppar genom den materiella världen, ungefär så sa Spinoza.

Och fotografier är minnen, frusna avtryck av ett ständigt då. 

Då gick vi en promenad och tog några fotografier med olika apparater. Och tillslut består inte ens minnet.

 

Kenneth (kolla hans sida) kollar ett sms. Han brukar alltid stå där då eller hur var det nu. Återigen tog jag hans kamera och senare hans dator för att skapa lite. Känner hur fotosuget börjar komma tillbaka. 

Jag tog massor av fina kort hos Beijers igår, men de får komma senare. När minnena mognat.

Är du en sån där hyena på stureplan?

Gatukonst: Hyenor på stureplan. Skön kuppad gatukonst som av kommentarerna att döma verkar ha gjorts med iskyla och mod.

Användaren Iggo på sidan nedan säger följande:

Jag gick förbi halv åtta onsdag den 29 juni tror jag bestämt och såg tre gatukontors klädda herrar innanför avspärrat område placera de söta odjuren på sina platser. Det såg väldigt ”på riktigt” ut och jag trodde det var vanliga kommunalanställda, modigt gjort!

Användaren Daniel beskriver verket:

Riktigt tokfint. Var där precis och kollade. Ögonen lyser brutalt i mörkret och folk hoppar nästan till.

Jag är beredd att hålla med. Politiskt, snyggt och modigt.


klicka här för bilderna och kommentarerna.

Be my baby

I en dokumentär(Phil Spector: Ångest och extas) med den excentriske Phil Spector berättar han en anekdot.

John Lennon ringde mig, och vi gick till hans privata biorum. Han visade en film. Det var ett skolprojekt.

Filmen hette Mean Streets. Harvey Keitel vaknar upp och som soundtrack använde de min låt, "Be my baby."  Stoppa den, sa jag. Vem här den här "Scese?", ingen av mina advokater visste. Något skolprojekt för nån Martin Scorsese, kom det fram senare.
Stoppa den, sa jag. Men Lennon sa, "minns du inte hur det var när du var ung i branschen?"
Så jag lät dem fortsätta visa den.
De Niro, Scorsese... Jag hade dem alla i min hand. Hade jag stoppat filmen, vem vet hur det hade gått. Där satt vi, John Lennon och jag, och hade dessa mäns öden i våra händer.
Senare... Jag har haft en låt i varje Scorsese-film, miljonerna rullar in och Scorsese kan inte sluta be om ursäkt för den där första filmen.

Sanningen är. Utan "Be my baby" hade det inte blivit någon film. 

Dagens bild

Som kontrast till gröngräs och gräslök
och koltrast och skuggsökande.

En svalkande bild av Lisbet Neil Persson.

Dagens bild...

Reflektioner  - en promenad med goda vänner. Jag snodde åt mig
Kenneths  5d samt mac, och gjorde något konstnärligt. 

Skjut mig, jag gillar tv-spel

*blopediblopp* sa min msn här om veckan. Det var min gamle kursare Anders.
Han tipsade om en sida som hade små korta inslag om det som jag gillar mest om tv-spel. Nämligen, att prata om tv-spelens innehåll, dess uppbyggnad och varför vi tycker om att spela.

Det andra klippet jag tittade på tyckte jag gav en rimlig förklaring till varför amerikaner gillar FPS, alltså spel där man springer omkring med ett vapen i nedre högra hörnet och skjuter på allt som rör sig (typ).

Videon är lättförstårlig och underhållande i allt sitt teoretiserande. Den tar bara ca 5 min av ditt liv, och kanske får du en något djupare insikt om skillnaden på Amerikans och Japansk kultur på köpet.
Enjoy.

The Escapist : Extra Credits : The Myth of the Gun

Musikpolis 2

I förrgår skrev jag lite, inte så uppenbara musikpolisfall.

Men sedan kom jag på den här, som jag bara var tvungen att posta.

Bandet heter Goodnight Gracie och låten heter Crush
Nu är det egentligen ingen låtstöld. Det är snarare en liten gitarrslinga som de, ja, snott? Eller hyllar de bandet?

Låten på spotify:  Goodnight Gracie - Crush  0:46 in. Förövrigt har jag väldigt svårt för sångarens medvetna sludder. Nej, det låter inte coolt. Det låter som att du försöker dölja att du inte kan engelska.

Har ni lyssnat? Då vet ni kanske redan. Men här kommer originalet. 

Detta är alltså låten Shine on you crazy diamond ifrån det epokgörande albumet Dark side of the moon av bandet Pink Floyd.  Välkänd inom rockkanon. Ni ska spola fram till 4:15 och höra ett av det mest välkända gitarrplinket i rockhistorien.

Over and out.

Veckans badbildsprojekt nr 1.

Delfinen.

Sansa dig!

Det finns ett typsnitt, som används i bland.
Det heter comic sans.
Comic sans är gulligt.
Som kattungar på youtube.
De är lika populärt också.
Till olika ändamål.
En man har åtagit sig att sätta hårt
mot  hårt.

Visa att du kan prestera bättre vid nästa utskick till personalfesten, klagomålet till grannen, den bortsprungna katten, eller lappen på närbutiken....

För mer information klicka här.

Sommarsmothie

Kan rekommendera som lunch i sommarvärmen.

Yoghurt, mjölk, banan, härliga jordgubbar, lite florsocker och en blender.

smaklig dricka!

Musikpolis.

Visst känns det väldigt lik här,

The Cure - Maybe Someday (2000)

och

Cranberries . Zombie (1994)


En annan "stöld" är


MGMT - Brian Eno (2010)

som "snor" känslan ifrån

Pixies - Navjo knows (1991)


Ja, ni behöver spotify. :)