inte upp njutandet till imorgon. För då är det försent...
Metallica spelar. Det är dåligt ljud på tv-sändningen, säger Ian på Rockklassiker. Mellan denna radiosändning och nästa har jag spenderat några timmar i en nyinflyttad kåk.
Minnen i en låda. Lådor i någons stora minne. Allting går runt.
Toaletten är i original och ser ut som den inretts av någon modemedveten östermalmskvinna, igår.
Den är ifrån när huset byggdes ... hur var det med minnet, vad var det Johan sa? 1963 eller 1968?
Jag tog bilder i det fantastiska ljuset ifrån de stora fönstren. Jag har en kamera med film. Jag får vänta på resultatet.
Det är först långt efteråt som sommaren formar sig och blir minnen. Där och då i någon eventuell framtid kan en sommar jämföras med en annan. Fyrtornen radar upp sig och vissa somrar har fler än andra.
Ständigt mantra som kan gå runt i skallen under sommardagarna.
På radion inatt, P3 Vaken, sa de "det är den sjätte Juli, ja jag vet vad ni tänker 'redan'"
Dagarna rusar förbi och det kan kännas som att dagarna staplas på varandra för att
sjunka in i anonyma veckor och hemliga månader.
Det var 2007. Sa Kenneth i förrgår. Vad han pratade om som skulle ha hänt 2007 har jag redan glömt. Hans ord är redan sagda för två dagar sen och orden handlade om flera år sedan. Men det var bara fyra år sedan, sa jag. Som om jag ville försvara tidens gång.
Minnen är vår apparat för att kunna föra våra kroppar genom den materiella världen, ungefär så sa Spinoza.
Och fotografier är minnen, frusna avtryck av ett ständigt då.
Då gick vi en promenad och tog några fotografier med olika apparater. Och tillslut består inte ens minnet.
Kenneth (kolla hans sida) kollar ett sms. Han brukar alltid stå där då eller hur var det nu. Återigen tog jag hans kamera och senare hans dator för att skapa lite. Känner hur fotosuget börjar komma tillbaka.
Jag tog massor av fina kort hos Beijers igår, men de får komma senare. När minnena mognat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar