Men nu är det såhär att jag har väldigt många andra sysslor som tar min tid. Jag har inte tid med att spela varje kväll eller åka till min lilla hemstudio. (som jag har inackorderad hos mina föräldrar för där finns det plats och tystnad) Men ibland händer det.
Jag lånar spel till min Ps3 på stadsbiblioteket. Det är fantastiskt! Det kostar mig inget och det ger den där lilla extra kicken att klara av spelet på den vecka som lånetiden är.
Vad möts jag av när jag sätter igång mitt tv-spel. "Du måste uppgradera." Är det inte hårdvaran så är det spelet. Är det inte spelet så är det hårdvaran. Jag måste uppgradera till senaste versionen av spelet för att ens få starta det. Okej, jag kan köpa att det är bra att de kan skicka ut små buggfixar eller extragrejer som de inte han med eller upptäcker efter lansering. Men detta tvång? Till saken hör att jag har något fel på min router vilket medför att jag får vänta flera timmar på en enkel liten uppgradering. Men eftersom det är så sällan jag spelar tänker jag alltid att jag kan vänta, för denna gång.
 |
| Piano version 4.0.7, men i nästa version då blir den lite bättre, säkrare... |
Som tur är så har jag min hemmastudio. Det är min gamla bärbara dator som nu får tjäna som en dedikerad ljuddator. Jag rensade ut allt, installerade om och allt fungerar klockrent. Fördelen med att ha en dedikerad dator är att den står där: alltid redo. Jag slår igång den.
Och vad sker. "Den uppdaterar" , "1/3 uppdateringar klara" står det. Och jag får vänta. Och när jag startat datorn helt då skriker antivirusprogrammet "Uppdatera mig!".
Jag minns en tid då jag satte i tv-spelet och spelade efter två sekunder, där jag satte igång bandspelaren och spelade in när rec-knappen var nedtryckt. Det var tider det. Långt innan denna hets att allt alltid ska ha det senaste. Hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar