Min favoritserie genom tiderna är serien som på svenska kallas Spirou. Även denna kille är rödhårig, åker världen över som journalist och råkar ut för äventyr. Som kompanjon har han Nicke, som är en något mer hetlevrad typ. Tintin hade sin hund Milou och Spirou hade en ekorre vid namn Spip. Tintin hade sin Professor Kalkyl och Spirou hade sin vän Greve de Champignac...
Men ändå tycker jag att Spirou är bättre. Varför? Ett namn. Franquin.
Franquin var artistnamnet (och namnet, André i förnamnet) på den man som utvecklade Spirou att bli så mycket mer än vad Tintin någonsin blev. Franquin jobbade med Spirou ifrån fyrtiotalet till mitten av sjuttiotalet.
Franquin är vida ansedd som den mest karaktäristiska och dynamiska tecknaren i seriehistorien. Ingen kan teckna med sådan schvuuung som han. Jämför man med Herges detaljerade och strukturerade stil i Tintin är Franquins rutor nästan som små livsformer som springer ut ifrån sidorna.
I bilden ovan ser vi flera av Franquins kreationer: skurken Zafir, det fantastiska amfibiedjuret ifrån djunglerna i Palombia, Marsupilami (kanske det häftigaste djuret som någonsin föreställts) Spirou själv, med "tintinfrillan" och Greve de Champignac och den uppsluppne Nicke.
Ett självporträtt av André Franquin.
Och slutligen en bild som säger allt. Gaston - mästerligt tecknad och utförd.
Ja, så var det där med det röda håret då, hos både Spirou och Tintin. Det kan ha göra med tryckningstekniken. De hade väldigt få färger att röra sig med och istället för svart blev håret då rött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar