fredag 12 augusti 2011

Mamma och fantasy

Sätter igång med viss förväntan, det kan gå. Syrran har gillat serien, ja egentligen har väl alla gillat serien som tittat på den. Farsan är ett givet kort, han gillar när det "händer lite" och nog händer det saker. I första avsnittet flyger två huvuden, i bild dessutom.

Det är rått, förklarar morsan när hennes första intryck har lagt sig. Ja, säger jag, det är lite naket och lite blodigt. Oj, vad det är blodigt och rå intrig också, säger hon. Ja, det är det som gör det så bra. Efter andra avsnittet måste de bara se ett till. Javisst, det går väl bra.


Det är intrigen som drar in. Den där som återfinns i vilken såpa som helst, manipulation, svek, spelet bakom tronen för att få makten, och dubbelsvek. Men i A Game of Thrones är allt uppskruvat med hundra, istället för att någon förlorade pengar i t.ex. Dallas förlorar dom här sitt liv, blir av med huvudet eller ser sina närmaste gå till slakt.

Sen är böckerna skrivna med känsla för cliffhangers. Det är alltid något som måste få sitt svar, och den första boken som ligger till grund för säsong ett följs nästan kapitel för kapitel.



I Sagan om Ringen, den enda referens mamma har till fantasy innan Game of Thrones, finns bara en ondska. Det är uppdelat i det goda och det onda, och även om de som bär ringen blir giriga är de flesta på den goda sidan snälla mot varandra och de på den onda sidan har de mindre bra mänskliga egenskaperna att sätta ryggar i ryggen på varandra, vara giriga och maktlystna. Alverna i Sagan om Ringen är ett högstående folk som är näst intill änglalika i sin närvaro och dvärgar är, även om de är giriga, ett stolt folkslag som sätter heder framför allt. Och sådär fortsätter det.

I George R.R Martins Game of Thrones bär på karaktärer som har egna drivkrafter, de är både onda och goda i andras ögon, vissa mer än andra, och detta leder till en intressantare intrig, här bär den fantasyn stora likheter med mycket annan fantasy, t.ex. böckerna av David Eddings eller Robert Jordans Wheel of Time där man får se flera olika skeenden utifrån olika karaktärers färgade synsätt.

Det får mig att tänka på all bra underhållning som vi missar för att vi har fördomar eller för att vi helt enkelt är ovetandes om vad som en viss genre faktiskt bjuder på. Mina föräldrar är väldigt underhållna av det spektakulära eposet som är Game of Thrones, med alla dess intriger, vad finns det där ute som jag missat för att jag avfärdat det som något jag inte gillar?

Inga kommentarer: