Imse vimse spindel

Spindel i demot till Zelda Wii U.

Spindlar hit, spindlar dit, spindlar vart än jag ser. Tv-spel är fulla av dom. Spindlarna.

Antagligen är det en enkel förklaring. Det är en genetisk programmerad kod i oss alla - mer eller mindre - en liten kodsnutt som förklarar att de där benen, den feta ludna kroppen, de stirriga ögonen, är farlig.

Så kan man se på livet. Små kodsnuttar som gör oss till de i vi är. Socker och fettsugs-koden gör att ställen som Mcdonalds går runt.

I en bok som heter "Unit Operations" går Ian Bogost, känd tv-spelsteoretiker, igenom begreppet med samma namn.

Det handlar om ett nytt synsätt på kultur men också det mesta i vårt mänskliga liv.

En sådan unit operation kunde då vara "spindeln". Den finns i Sagan om ringen, den finns i Harry Potter och den finns inte minst i Zeldaspelen. Varje gång den dyker är det samma underförstådda unit operators av "äckel" och "fara", "rysningar längs ryggraden" som tittaren/spelaren får.

Limbo, med en spindel.

Alan Wake - American spider.

Men börjar det inte gå till överdrift nu? Jag tänker på just spindlar.

De beteer sig som de alltid gjort i Skyward Sword, de syns på bilderna ifrån nya Alan Wake American nightmare, det kommer en siluett av en spindel i Limbo (det vet jag fast jag inte ens spelat det spelet).

Jag tror att mycket av framsteg inom spel inte handlar enbart om fernissa, yta och högre upplösningar, utan att också utmana sig som spelskapare att byta ut utslitna "unit operators" eller göra något nytt med dem. T.ex. att träffa på en snäll spindel?

Det vore nyskapande om något.

Zelda Skyward Spider.