Jag spelade Nintendo och det kostade skjortan - inte för mig, för mina föräldrar - och urvalet av spel gjordes utifrån de färgglada bilderna på boxarna. Då kan det hända att man byter ut sitt favoritspel Duck Tales till ett spel som Dragons Lair, bara för att det senare har mycket häftigare bilder på baksidan av boxen. Jag kan fortfarande ångra det. Dragons Lair är ett skitspel. Duck Tales kan jag än i dag spela med behållning.
Ett annat stort misstag var att stressat stå i en elektronikbutik i Ockelbo och höra mor säga "Ja, du får välja ett spel." Jag trodde inte det var sant. Det var bara att ta ett beslut. Varför jag valde Ikari Warriors kommer jag aldrig riktigt förstå eller veta. Kanske var det för att jag fått se filmen Commando något år tidigare och gillade muskelmän med vapen? Kanske var det bara en tillfällighet. Jag tyckte inte det var roligt att spela det, förutom då vänner var på besök för det gick att spela två stycken samtidigt. Spelet var då fantastiskt. Sedan läste jag om koden som gjorde att man kunde få eviga continues - den var lätt att komma ihåg - koden var den svenska popgruppen ABBA, som vi ihärdigt tryckte in så fort livsmätaren blinkade på noll.
Det var tider det. Sen började jag bli mer medveten. När jag var 19 köpte jag en Nintendo 64, ca 2 år efter att hypen kring den var som störst. Jag fick med Zelda och Mario 64. Två spel som det fortfarande talas om. Jag har fortfarande inte klarat av dem.
Långt senare blev det en Gamecube och med den var det första gången jag både hade tid och ekonomi nog att verkligen köpa de spel jag var intresserad av. Detta ledde dock också till en del felköp - som att jag impulsivt bara köpte ett Star Wars-spel på Game i Valbo med repliken "hur dåligt kan det vara?". Det visade sig vara det sämsta spel jag någonsin köpt i modern tid. Vilka kriterier jag gick efter vet jag inte, det var inte ens snyggt på asken.
Nu sitter jag här och är vuxen. Tiden har gått och nu är det egentligen inte ekonomin det hänger på utan bara tiden. Tiden som det tar att spela lägger jag på andra saker. Tänk om mitt 10-åriga jag kunde se mig nu, sitta och läsa böcker och plugga istället för att spela på Ps3, PC, eller Wii som är en armlängds avstånd ifrån mig. Men jag är sån, jag måste ha disken klar innan jag kan njuta av ett tv-spel..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar